Maria

Spelade fotboll igår så idag har min kropp intagit alla möjliga färger men blått tycks vara den populäraste :P Det försvinner ju med tiden..

Har en dålig magkänsla just, vet inte vad och inte varför, bara att. nåja, går kanske över snart? nå tror jag.

varför ska man må dåligt när man kan må bra? känns som mer vettigt att bara vara och bara leva :) dåtid är dåtid, det kommer ju en framtid. se dig aldrig om över axeln, det som har varit är ditt förflutna, något du inte kan påverka. det som komma skall är framtiden, något du faktiskt kan påverka på något sätt. Gör dina val, välj med omsorg. Tänk till både en och två gånger men våga ibland chansa. Livet är för kort för att bara kasta bort. Du kommer bli ledsen och besviken men lyckan kommer även le mot dig. För det är så det är att leva, ibland är man uppe, ibland faller man en aning. Det som är huvudsaken är att alltid resa sig igen, ställa sig så stadigt man kan och sedan fortsätta gå. Tänk på att alltid starta dagen med ett leende på läpparna, en glad människa är en lycklig människa. Ställ dig framför spegeln och sig till dig själv att du är värd det bästa, alltid. för även när tunneln är som allra mörkast och du utan framgång letar ljuset så kommer det en dag finnas där ändå. så sluta aldrig leta. fortsätt stå, gå och leva. som om det inte fanns någon morgondag. ta vara på det du har och vårda det väl, en dag kan det försvinna...

nu måste jag kila, hästen vill ha mat. på återseende..

hade en riktigt hemsk dröm när jag råkade slumra till på brors soffa nyss.. synd att man inte kan styra sina drömmar, då hade jag gjort det. har precis krupit under täcket o tänkte sova. ska upp tidigt imorgon vilket inte känns speciellt lockande, ibland måste man.

annars har dagen mest tett sig som vanligt, lite småärenden bara. lite boring sådär :)

suttit o pratat på hultan med min kusin i drygt två timmar, det var givande och absolut bra! skönt att kunna göra sånt ibland, jag älskar att prata. om allt.

nu ska jag sussa till abba, uppdatering följer..

godnatt

Får bli ett kort inlägg idag bara, börjar bli lite sömnig..

Kom hem från Ida för en liten stund sen, legat och degat och pratat framför teven. Välbehövligt! Tänkte åka på firman och jobba lite imorgon så att jag får pengar nångång :P Annars har dagen mest bestått av promenad, häst och umgänge. Börjar känna lite abstinens att börja jobba, alla lediga dagar håller på att göra mig halvt galen. Helst när jag vet att jag kommer vara fattig, inte riktigt min grej. Haha.

Har varit helt hajpad idag, vet inte vart jag får all min energi ifrån. Måste vara ledigheten som tar ut sin rätt. Skrattat en massa och bara varit allmänt störd, men det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet :) Imorgon har jag ärenden som måste utföras, jobbigt med måsten. Men that's life och jag har ju gett mig in i det! Funderar även på att slå en pling till Piteå och höra mig för, dags för förändring. Igen. My mom's gonna kill me ;) Det blir säkert bra, till slut.
 
Nä tror det är dags att sällskapa med kudden nu, som sagt, lite att göra imorgon.

Godnatt och söta drömmar.

lång dag idag..

jag är trött o jag ska sova.

sovmusik för dagen får bli bonnie mckee- somebody

för jag sover minsann inte bättre för att det är tyst.

ännu en helg är till ända.. det är egentligen lite skumt hur fort tiden går. jag hinner liksom inte med. nog om den, det var som vanligt ungefär..

att jag orkar vara vaken nu är ett under. har inte blivit speciellt mycket sömn de senaste nätterna. och min kropp håller på att ta kål på mig. hela den gör ont och att gå i trappor är på riktigt ett helvete :P men det är smällar man får ta. är hjärnan dum får kroppen lida. 

att vara ensam är inte så jävla roligt alla gånger, tänk att jag av alla människor har lärt mig uppskatta sällskap. förr fanns det inget bättre än att vara själv men det är inte lika roligt längre. ibland får det dock lov att gå :) har ju i alla fall umgåtts hela kvällen. 

läste nånstans att om man verkligen vill ha något, släpp det fri. om det kommer tillbaka är det till föralltid. om det inte kommer tillbaka var det aldrig ditt.. bra skrivet ändå. undra vart allt kommer ifrån.. fast det är tur att det finns såna människor, för det hjälper. jag ska också bli en sån som har svar på allt. 

jag skulle ge dig, allting du pekar på. 
men bara när du inte hör, vågar jag säga så. 

Vilken form man är i, haha. Från och med nu har jag ett nytt smeknamn, snefot. Knät kändes i alla fall stabilt, man måste tänka positivt! Men jävlar i mig så roligt det var att få spela igen, nästan så man måste ta upp karriären. Mitt enda bekymmer just nu är hur jag ska orka mig upp till samlingen imorgon kl. 08.30.. Tänkte ta en dusch o fixa till mig lite innan jag far o drar ett vinglas eller två. Goodie :)

After skin imorgon är också räddad, match 9, 14.30 o 19.30. Den där sista får jag väl svaja lite på ;P

"And I know, I won't cry. 'Cause there is somebody out in the rain waiting for me.."

En guldstjärna till min snälla sis som sköter hundarna ihelg så jag får vara och göra precis vad jag vill. Du är bäst och jag älskar dig!

Inte en enda dålig tanke idag, skönt. Det tar sig sa han som sket i byxan. Made by me, haah. Nu ska jag skutta i duschen så jag får åka och ladda inför morgondagen med lite energidryck.

Pusss!

idag är det trötta ögon som vilar på skärmen, har legat på brors soffa o slumrat lite medan de andra tittat teve o snackat skit :) kommit hem för 5 min sen o ska alldeles, alldeles strax sussa för imorgon har jag en massa ärenden att uträtta redan på förmiddagen. härligt att ha det stressigt! :P

I can't waste time, so give it a moment
I realize, nothing's broken
No need to worry 'bout everything I've done
Live every second like it was my last one
I don't look back, got a new direction
I loved you once needed protection
You''re still a part of everything I do
You're on my heart just like a tattoo

:)

Det finns alltid ett slut, någonstans. Även om det känns väldigt långt borta. Nu är det dags att resa sig igen! Har haft en så otroligt trevlig kväll och insåg med ens att jag har så mycket. Ingen mer bortkastad tid. Det är tid att gå vidare, att sluta undra och fundera. It's not worth it. Det är dags för gamla flum-Marri att komma tillbaka. Jag får sätta plåster på såren så läker dom :) 

Som sagt, massor att göra imorgon. Även fotbollsspelande. Ett år sen sist. Vi får se hur det går. Ska kramas med kudden nu, den går bra den med :) Natti..

Måste bara, för att det är så sant;

  

snart 00.30 och ingen trötthet i sikte..

Ida och Linnea åkte hem för en stund sen, nu återstår bara två byrackor och jag. Har lite kallt i lägenheten men kommer mig inte för att höja värmen ändå. Kommer som på det varenda gång jag bäddat ner mig och ids då inte kliva upp igen. Tänkte nästan börja beklaga mig men tror jag kom på andra tankar, det leder ju ändå ingenstans. Hur som helst ligger jag inte längre, känner mig lite mer knästående. Varför låta någon annan trycka ner mig? Räcker alldeles tillräckligt med att jag gör det själv i tid och otid.

Vet inte ens om det hjälper att skriva men allt är ju värt ett försök. Har hört att man ska ge även konstiga saker en chans. Vem vet, jag kanske blir positivt överraskad? Inte ens i mina vildaste fantasier trodde jag så här. Livet är bra underligt. Tror nästan det är det här samhället som får mig helt knasig, Gällivare slutar aldrig att förvåna. Får se vad nattsömnen har att bjuda på idag, sova eller ligga och vrida mig.. It's different from day to day.

Ibland undrar jag varför jag ska vara så brutalt ärlig, fel att dra en vit lögn då och då. Tror det är mamma som har lärt mig att inte ljuga, är det då henne jag ska skylla på? :P Nä, jag skyller aldrig på henne för jag vet att hon trots allt alltid finns till hands, även när jag är som allra tvärast. Det är nog därför mammor är så bra, dom kan liksom inte lämna sina barn i sticket. Jag tycker om min mamma, hon är bra att ha.

Men nej, inga negativa tankar nu. Det kan väl ändå inte bli värre? Eller så kan det det.. Vem vet.. Försöker i alla fall allt jag kan att tänka positivt, går riktigt bra ibland men just fick jag något slags återfall och gick liksom in i väggen. Men det är väl så med allt, ibland går det, ibland inte. Inget roligt just nu bara.. Tankar och funderingar kan verkligen vara deprimerande ibland, helst när man är jag och tänker och funderar MASSOR. Undrar då och då vart jag ens får allt ifrån? Det är galet. Hela livet är egentligen galet.

Ska försöka sova lite nu, otröttheten till trots. Slår väl på min sussamusik, brukar ju fungera. Och om inte ligger jag väl här och sällskapar med mina tankar tills hjärnan ger upp.. Någongång måste den ju göra det.

Sovlåt för dagen; Lasgo- Cry

Sjukt vacker låt!

Har precis bäddat ner mig i sängen, nyss hemkommen från Nisse.

Blev ett besök i Luleå Mån- Tis, vilken tur jag gjorde det :) Igår var vi på hockey (vill man vara noga var det i förrgår ;P) Var inte helt fel, skönt att komma iväg och skingra tankarna. Umgåtts med härliga människor och bara fått vara. Senaste veckan har varit så jäkla mystiskt men igår skrattade jag faktiskt lite igen :)

Tisdagen började med ett besök hos frisören, trodde det skulle gå snabbt o smärtfritt men se så blev det inte! Stackars Ida trodde jag hade dött dit :P Efter lång väntan d.v.s. ca 2 timmar kunde vi äntligen ta tag i shoppandet. Det blev lite prylar innan dagen var slut, haha. 17.30 skuttade vi in i bilen för att börja hemfärden (jag ler lite när jag skriver det här, hihi) och jag har aldrig varit med om att sträckan mellan Luleå- Gällivare kan ta typ 5 timmar :) But we did it! Tur vi var två. Man kan säga att vi liksom aldrig gav upp. Tack hjärtat för att jag fick skratta tillsammans med dig :)

Hur som helst är vi lite less att köra/åka bil nu så imorgon blir det till att promenera dit jag ska. Det har varit så otroligt skönt att slippa Gällivare och alla bekymmer om än bara för ett tag. som dom säger, life goes on. Så småningom. Det är lite otäckt tyst i lägenheten nu, även fast två hundar ligger o trynar i rummet bredvid. Mami o papi har lämnat sin i min händer o då är det bara att gilla läget. Dom kommer ju i alla fall hem snart..

Kanske dags att sussa ändå, imorgon är en ny dag o jag måste planera den så jag är sysselsatt. Blir galen annars. Förhoppningsvis kan jag sova hela natten, har varit lite si o så med det den senaste tiden.

Men innan jag går.. ;

http://www.youtube.com/watch?v=vhTkGVIW0yw

Ännu en dag har tagit sin början. Sovit dåligt inatt och vaknat i princip hela tiden. Så klockan 06.10 (trodde jag) gick jag ut med hundarna på en liten promenad. Dock visade det sig att klockan var 05.10 eftersom vi ställde om till vintertid inatt, spelar hur som helst ingen roll kunde ju ändå inte sova..

Börjar bli lite orolig för mig själv, varför jag beter mig och känner mig såhär. Jag mår inte bättre av att gå och tänka på det hela tiden men det är så jävla svårt att koppla bort. Klumpen i magen vägrar att försvinna den tycks bara bli större. Jag fattar inte att jag gör en så stor grej av det, vi var ju aldrig tillsammans. Han måste verkligen vara speciell när han kan få mig, som aldrig annars trillar dit, att känna som jag gör.

Ärligt talat, man kan inte bli kär efter så kort tid för det finns inte kärlek vid första ögonkastet. Men visst är/var jag förälskad och tycker otroligt mycket om honom. Jag menar, hur ofta är jag glad sju dagar i sträck? När jag fick umgås och prata med honom för han fick mig att må bra och han fick mig att skratta. Min mening var aldrig att skrämmas (om det var det som hände) Jag menade inte att ge värsta kärleksförklaringen och få honom att tro att jag ville ha allt på en gång, jag var nöjd som det var sen hade tiden fått utvisa vad det skulle leda till.. Jag ville bara att han skulle veta att jag tycker om honom. Men det spelar ju ingen roll nu, det är försent. Fick ju en tydlig förklaring hur det ligger till. På ett sätt var det skönt men att verkligen veta gör ändå lite ondare.. Är det dags att börja resa sig igen? Jag får se när jag orkar..

Jag har blivit knäpp och jag har flippat ur, mer än en gång. Men så blir jag när jag tycker mycket om någon. Jag är en väldigt stormig människa men blir jag då svår att ta till sig? Hur som helst ber jag om ursäkt för allt det dumma jag har sagt och gjort, jag måste sluta handla först och tänka sen.. Och förlåt om jag fick dig att tro att jag var dödligt kär i dig, så var det inte. Mådde bara otroligt bra i din närhet och tyckte det var roligt att umgås med dig. Jag ångrar inte en dag.

Nä, idag verkar bli en skitdag.. Orkar inte göra något åt saken just nu.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte vart jag ska gå. Jag håller på att drabbas av panik. Kan inte bara sitta hemma o vara längre då blir jag galen. Jag har aldrig haft den här känslan förr, känns som om hela jag är söndertrasad inuti. Jag har fått mitt svar men jag vill inte förstå, jag kan inte. Det spelar ingen roll att folk säger att jag ska glömma och gå vidare, det går inte. Det här maler på i mitt huvud från morgon till kväll varenda jävla dag. Jag förstår inte hur jag kunde låta det här hända, jag brukar ju inte vara så. Jag brukar ju hålla tillbaka och vara lite uppmärksam. Varför gjorde jag inte det den här gången? Varför lät jag det gå så långt att jag blev förälskad?

Det känns som att det är någon i mig och står och sparkar på mitt hjärta för det gör så jävla ont. Det känns som om någon har stuckit en kniv i mig och vrider om den allt dom kan. Varför får man alltid svar man inte vill höra?

"En kärlekssaga som plötsligt tar slut, ögon som tåras de letar sig ut.
Varför skulle det bli såhär? Jag som hade kunnat bli kär.
Vi skiljdes åt, du sa vi ska va vänner. Så svårt det kommer bli, du vet ju hur jag känner.
Vi pratade också om svek och hat, du sa att jag nog hittar nån annan snart.
Men förstår du inte att jag vill ha dig, ingen annan betyder nåt för mig.
Din plats i mitt hjärta kan ingen ta, den plats som jag gett dig som du inte vill ha.."

Glöm framtiden, bara för idag. Glöm bort det som en gång var och lyssna på mig. Glöm alla tvivel, bara denna gång. Glöm alla svikna löften och lita på mig. Jag kan inte lova att varje dag blir bra, jag kan inte lova att alltid vara sams. Men jag kan lova att finnas där närhelst du vill och jag kan lova att göra dig lycklig. Om du bara ger mig en chans ska jag förgylla din vardag. Om du bara vill vara med mig från idag och framåt lovar jag att göra allt för dig.

Det gör så jävla ont i mig.

Lyssna på texten till Rihanna- Cry

Jag måste ju, min vana trogen, skriva ett inlägg när det har gått sisådär en månad. haha.

Jag förstår inte hur folk har tid med detta, hade man fått betalt hade det varit en helt annan grej :P synd att mitt liv är a way to ointressant för att betalas för att läsas:)

För tillfället är jag en arbetslös tragisk människa som inte riktigt vet vad jag ska göra med mitt liv. Blogga kanske? Eller så inte.. Har sagt upp mig och också gjort mitt sista arbetspass på GPV för att bli en hänsynslös dumperförare ute i Aitik, för det krävs det att jag klarar min uppkörning som äger rum inom kort. Men nog ska väl det också gå! Har i alla fall varit och fixat mina nya arbetskläder måste nu bara fixa tid till den där jäkla hälsokontrollen också, vilket är är svårt eftersom jag är en mycket fattig människa och inte ens har en peng på min telefon så jag kan ringa och beställa tid. Tragisk var det ja :)

I övrigt rullar allt på som vanligt, mina gummor förgyller dagarna med massa roligheter. Ett plus också för snyggingen ;) solen skiner ute och jag funderar starkt på att packa in hunden i bilen och fara och göra ärenden, kan ju låtsas vara viktig i alla fall. Gör nog så.. Ska ju och plocka upp empan om en stund, hon ska lära sig rida på hästen. hihi.

Nä, den här solen gjorde mig glad! Precis som mycket annat just nu. Uppdrag var det ja..
 
På återseende om en månad eller två :)

Mitt hopp om att bli en aktiv bloggare tycks inte lyckas särskilt bra. Det är bara att inse att det nog är så att tiden inte riktigt räcker till. Två månader sen sist, min semester har kommit och gått och att vara tillbaka på jobbet är allt annat än roligt. Men som dom säger, det är bara att bita ihop så länge. Har beställt hem taxikorts prylar men inte riktigt kommit mig för att börja plugga, det råkar ju vara så att plugg inte hör till mina starkare sidor :P Måste i alla fall börja för på torsdag ska jag till Luleå och göra prov och jag tänker inte åka dit för att misslyckas. Imorgon får jag ta tag i det.

Två festivaler har jag hunnit besöka under semestern, det har varit trevligt :)

Calle har fått flytta in i sitt nya stall och han tycks trivas bra, om inte annat så gör i alla fall jag det. Skönt att slippa storstallet! Inget illa menat, men jag tjänar så mycket mer på att inte vara där. Det blev ett tvåmannabete i år med Kakan och Calle. Tralle kom aldrig och visst kändes det lite i hjärtat, han har ju trots allt varit med där sen vi flyttade in men jag var och hälsade på honom och han verkade också må kanonbra så det får lov att gå :)

Min ledigvecka håller på att rinna iväg alldeles, bara helgen kvar nu och den har jag fullt upp då jag fått ytterligare tre hundar att aktivera. Min syster bestämde sig tydligen för att åka till sydligare breddgrader och lämnade mig hemma med en hl kennel :) jag får försöka ta mig iväg senare i höst/vinter. Mitt knä kanske hade mått bra av det, just nu mår det allt annat än bra. Lite jobbigt när man har värk 24 timmar om dygnet och framför allt när man ska på timslånga promenader samt motionera hästen dagligen, det tar lite grann. Får ju i alla fall besöka MR:en på onsdag och se om dom hittar nåt fel, förhoppningsvis..

Nää, dags att avrunda. Hästarna ska ha frukost imorgon och taxiboken ligger och väntar. Men idag blir det teve för hela slanten så får jag sätta in stöten imorgon :)

Godnatt så kanske jag kikar in någon annan dag!

Länge sen sist, som vanligt :) Mitt liv tillåter inte riktigt att jag ska hålla på att skriva blogg men en gång varannan månad får det lov att gå bra.

Mycket har hänt, många förändringar roliga och mindre roliga. Elliot har hunnit debutera på tävlingsbanorna och hittills tycks han vara en vacker liten hund :) Andra försöket skötte han sig utmärkt och hade full fokus på vad han skulle göra. Han är bedårande min bebis!

Numera har mina tre blivit två. Efter många om och men och funderingar som höll på att driva mig till vansinne beslutade jag mig för att sälja min pärla. Min vackra vita som gjort mitt liv så mycket bättre, som verkligen och då menar jag verkligen förgyllt min tillvaro, mina dagar till det allra yttersta. Men en klump i magen och hjärtat som grät lät jag hans fodervärd överta honom då jag innerst inne visste och vet att där han är nu får han det så mycket bättre än hos mig. På pappret är han inte längre min men där inne kommer han alltid, alltid betyda mest. Jag tackar honom där uppe för att jag fick chansen att lära känna denna underbara individ och att han fanns i min ägo i sju år. Trots att det var svårt att släppa taget vet jag att jag gjort rätt och när jag fick se minen på hans nya ägare när jag gav dem beskedet får mig ändå att le. Min bästa är värd det bästa och det här var vad som var bäst. Men som sagt, i mitt hjärta kommer han alltid kännas som min :)

Flyttlasset med Carl går i augusti och det känns som en otrolig lättnad. Känner att det kommer bli kanonbra och jag längtar tills vi fått i ordning allt :) 

I övrigt jobbar jag på som vanligt, 1½ vecka kvar och jag känner mig lite sliten men snart är det semester! Hunnit med ett besök hos läkaren med knät och det slutade med att jag ska på provtagning och återbesök, tydligen har jag nån jäkla cysta i knävecket som dom måste diskutera vad dom ska göra med. Har åtminstone fått smärtstillande så jag slipper gå och ha ont 24 timmar om dygnet. hoppas bara det funkar börjar bli lite less nu.. 

Hästarna, kakan och calle är på bete i tjotti tills vi får semester då drar vi ner dom till piteå. ska bli skönt att fly stan i 5 veckor, har lite lust att ta en sista minuten i sommar. 

Nåväl, skrivlusten börjar avta och jag ids inte göra inlägget mer ointressant än vad det redan är så jag avrundar nog här och återkommer när något mer händer. :)

Glad sommar, trots allt regn! 

Trist att inte kunna sova när jag vet att jag ska upp 05.50 imorgon/idag..
Slutet på emveckan närmar sig och det har gått oväntat lätt. Mycket har hänt sen sist, dock ingenting som är värt att uppdateras, men skriver några rader det till trots ;)
Har ÄNTLIGEN fått börja rida Calle igen efter 3 veckors konvalecens, det märks på mig att jag inte motionerat så bra under sjukdomstiden :P Han känns fräsch och pigg så förhoppningsvis håller han nu och undviker i att trampa på sig själv i fortsättningen. Han har visserligen fortfarande ett fult sår men det blir bättre för varje dag och någongång måste det ju försvinna.

Många funderingar inför sommaren har också fastnat i hjärnan, sånt jag verkligen har försökt undvika. Men, som allt annat måste jag ta itu med det snarast möjligt. Vad ska jag göra med min pärla? Jag vet ju, VET ju att jag varken kan eller vill eller har tid att ta honom tillbaka ändå är det så fruktansvärt svårt att göra slag i saken. Han är ju min. Han har ju varit min bästis i så många år och bara funnits där lika länge. Mitt lilla hjärta.. Det gör ont i mig varje gång jag tänker tanken men samtidigt kan inte jag ge honom ett värdigt liv där han kan trivas och må bra så länge jag bor här. Nästa vecka får jag ta tag i det och prata med de som har honom nu och HOPPAS att de vill ha honom till den dagen han slutar andas vilket föroppningsvis är om många långa år..

På tal om det har det hänt mindre roliga saker i mina bekantskapskretsar. När jag läste vad hon skrivit fick jag tårar i ögonen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är, hur det känns och hur man mår. Jag bävar inför den dag jag tvingas uppleva det men hoppas att det dröjer många fler år innan något sådant händer. Hur känns det egentligen att förlora något som betyder så mycket? Jag vill inte ens veta.. Sovgott i Nangijala där du slipper all smärta..

Min lilla puppy växer och blir större för varje dag, nästa helg ska han få åka på sin första utställning så till veckan blir det koppelträning och uppställning så att han sköter sig! Jag tror stenhårt på att han är den vackraste hunden i världen :) åtminstone i mina ögon.

Som synes går all min tid för tillfället åt till jobb och husdjur. Dock inget som stör mig då jag trivs som fisken i vattnet. Jag mår bra när jag får stimuleras och göra sånt jag tycker om. Jobbet går ovanligt lätt just nu och skiftet fungerar superbra. Glad gubber för det. Som tidigare nämnt är Calle på bättringsvägen och till veckan hoppas jag få börja jobba honom på allvar igen. Inga fler bakslag nu, tack.. Elliot mår gott om än äter lite dåligt, men det löser jag genom matning :P Han tycks då vara glad och lycklig. Till veckan får jag förhoppningsvis träffa Tralle igen efter många långa månader av saknad om nu inget oförutsett händer. Det hoppas vi inte, nej. Han har väl fallit ur och ser ut som en gammal farbror men så länge han mår bra och ser glad ut så struntar jag i det, han är värd ett liv som halvpansionär :)

Mycket mer vet jag inte om jag orkar skriva. Ska försöka sussa nu så jag orkar med sista skiftet imorgon för sen är jag LEDIG ! Just nu mår jag bra.

De här är för mig lika viktigt som luften jag andas, mina prinsar.

allt jag gör blir fel ändå. orkar inte ens bry mig längre. .. ingenting spelar roll.

Ja, välkomna till mitt liv era jävla anonyma töntiga jävlar. Den dagen ni vågar nämna er vid namn kommmer jag kankse respektera er. Kanske. Tydligen är det  så att i bloggen ska man berätta allt om sig själv och framföra sina tankar. Men i helvete att ni kommer få veta någonting om mig, Jo, hej, jag tycker inte om någon och respekterar inte en jävel på denna jord. Dags att ta till er, jag är en jävlig människa och jag tycker inte om någon. Godnatt och jag hoppas ni drömmer galet mycket mardrömmar för ingen är bättre än någon annan. Go to hell.

Det jag vill vill inte du och det du vill vill inte jag. Invecklat? Kanske.

Den oändliga eftermiddagsveckan är äntligen över och förbi, helgen gick ändå ganska fort.. Nu är jag leedig i sju, sju! dagar. Huu, så härligt. Jag har inga som helst planer men jag känner på mig att det kommer bli bra i slutändan.

Mitt i allt jobb och alla funderingar och hela livet så började jag tänka. På allt mellan himmel och jord, på sådant jag inte trodde jag skulle tänka på :P Tankar är bra, i måttlig mängd. Jag vet inte ännu om jag har för många eller lagom, det får tiden utvisa. I övrigt mår jag ganska bra just nu, lite uttråkad bara. Min vardag är alldeles för principfast, tror jag måste hitta på något oväntat. Göra något jag inte brukar. Förändra lite :) Vi får se, vi får se..

"Man kan inget vinna om man inte satsar"

P.S. Min Carl är så fin, han gör verkligen min dag!