relapse
snart 00.30 och ingen trötthet i sikte..
Ida och Linnea åkte hem för en stund sen, nu återstår bara två byrackor och jag. Har lite kallt i lägenheten men kommer mig inte för att höja värmen ändå. Kommer som på det varenda gång jag bäddat ner mig och ids då inte kliva upp igen. Tänkte nästan börja beklaga mig men tror jag kom på andra tankar, det leder ju ändå ingenstans. Hur som helst ligger jag inte längre, känner mig lite mer knästående. Varför låta någon annan trycka ner mig? Räcker alldeles tillräckligt med att jag gör det själv i tid och otid.
Vet inte ens om det hjälper att skriva men allt är ju värt ett försök. Har hört att man ska ge även konstiga saker en chans. Vem vet, jag kanske blir positivt överraskad? Inte ens i mina vildaste fantasier trodde jag så här. Livet är bra underligt. Tror nästan det är det här samhället som får mig helt knasig, Gällivare slutar aldrig att förvåna. Får se vad nattsömnen har att bjuda på idag, sova eller ligga och vrida mig.. It's different from day to day.
Ibland undrar jag varför jag ska vara så brutalt ärlig, fel att dra en vit lögn då och då. Tror det är mamma som har lärt mig att inte ljuga, är det då henne jag ska skylla på? :P Nä, jag skyller aldrig på henne för jag vet att hon trots allt alltid finns till hands, även när jag är som allra tvärast. Det är nog därför mammor är så bra, dom kan liksom inte lämna sina barn i sticket. Jag tycker om min mamma, hon är bra att ha.
Men nej, inga negativa tankar nu. Det kan väl ändå inte bli värre? Eller så kan det det.. Vem vet.. Försöker i alla fall allt jag kan att tänka positivt, går riktigt bra ibland men just fick jag något slags återfall och gick liksom in i väggen. Men det är väl så med allt, ibland går det, ibland inte. Inget roligt just nu bara.. Tankar och funderingar kan verkligen vara deprimerande ibland, helst när man är jag och tänker och funderar MASSOR. Undrar då och då vart jag ens får allt ifrån? Det är galet. Hela livet är egentligen galet.
Ska försöka sova lite nu, otröttheten till trots. Slår väl på min sussamusik, brukar ju fungera. Och om inte ligger jag väl här och sällskapar med mina tankar tills hjärnan ger upp.. Någongång måste den ju göra det.
Sovlåt för dagen; Lasgo- Cry
Ida och Linnea åkte hem för en stund sen, nu återstår bara två byrackor och jag. Har lite kallt i lägenheten men kommer mig inte för att höja värmen ändå. Kommer som på det varenda gång jag bäddat ner mig och ids då inte kliva upp igen. Tänkte nästan börja beklaga mig men tror jag kom på andra tankar, det leder ju ändå ingenstans. Hur som helst ligger jag inte längre, känner mig lite mer knästående. Varför låta någon annan trycka ner mig? Räcker alldeles tillräckligt med att jag gör det själv i tid och otid.
Vet inte ens om det hjälper att skriva men allt är ju värt ett försök. Har hört att man ska ge även konstiga saker en chans. Vem vet, jag kanske blir positivt överraskad? Inte ens i mina vildaste fantasier trodde jag så här. Livet är bra underligt. Tror nästan det är det här samhället som får mig helt knasig, Gällivare slutar aldrig att förvåna. Får se vad nattsömnen har att bjuda på idag, sova eller ligga och vrida mig.. It's different from day to day.
Ibland undrar jag varför jag ska vara så brutalt ärlig, fel att dra en vit lögn då och då. Tror det är mamma som har lärt mig att inte ljuga, är det då henne jag ska skylla på? :P Nä, jag skyller aldrig på henne för jag vet att hon trots allt alltid finns till hands, även när jag är som allra tvärast. Det är nog därför mammor är så bra, dom kan liksom inte lämna sina barn i sticket. Jag tycker om min mamma, hon är bra att ha.
Men nej, inga negativa tankar nu. Det kan väl ändå inte bli värre? Eller så kan det det.. Vem vet.. Försöker i alla fall allt jag kan att tänka positivt, går riktigt bra ibland men just fick jag något slags återfall och gick liksom in i väggen. Men det är väl så med allt, ibland går det, ibland inte. Inget roligt just nu bara.. Tankar och funderingar kan verkligen vara deprimerande ibland, helst när man är jag och tänker och funderar MASSOR. Undrar då och då vart jag ens får allt ifrån? Det är galet. Hela livet är egentligen galet.
Ska försöka sova lite nu, otröttheten till trots. Slår väl på min sussamusik, brukar ju fungera. Och om inte ligger jag väl här och sällskapar med mina tankar tills hjärnan ger upp.. Någongång måste den ju göra det.
Sovlåt för dagen; Lasgo- Cry
Kommentarer
Trackback
