I'm losing
Ännu en dag har tagit sin början. Sovit dåligt inatt och vaknat i princip hela tiden. Så klockan 06.10 (trodde jag) gick jag ut med hundarna på en liten promenad. Dock visade det sig att klockan var 05.10 eftersom vi ställde om till vintertid inatt, spelar hur som helst ingen roll kunde ju ändå inte sova..
Börjar bli lite orolig för mig själv, varför jag beter mig och känner mig såhär. Jag mår inte bättre av att gå och tänka på det hela tiden men det är så jävla svårt att koppla bort. Klumpen i magen vägrar att försvinna den tycks bara bli större. Jag fattar inte att jag gör en så stor grej av det, vi var ju aldrig tillsammans. Han måste verkligen vara speciell när han kan få mig, som aldrig annars trillar dit, att känna som jag gör.
Ärligt talat, man kan inte bli kär efter så kort tid för det finns inte kärlek vid första ögonkastet. Men visst är/var jag förälskad och tycker otroligt mycket om honom. Jag menar, hur ofta är jag glad sju dagar i sträck? När jag fick umgås och prata med honom för han fick mig att må bra och han fick mig att skratta. Min mening var aldrig att skrämmas (om det var det som hände) Jag menade inte att ge värsta kärleksförklaringen och få honom att tro att jag ville ha allt på en gång, jag var nöjd som det var sen hade tiden fått utvisa vad det skulle leda till.. Jag ville bara att han skulle veta att jag tycker om honom. Men det spelar ju ingen roll nu, det är försent. Fick ju en tydlig förklaring hur det ligger till. På ett sätt var det skönt men att verkligen veta gör ändå lite ondare.. Är det dags att börja resa sig igen? Jag får se när jag orkar..
Jag har blivit knäpp och jag har flippat ur, mer än en gång. Men så blir jag när jag tycker mycket om någon. Jag är en väldigt stormig människa men blir jag då svår att ta till sig? Hur som helst ber jag om ursäkt för allt det dumma jag har sagt och gjort, jag måste sluta handla först och tänka sen.. Och förlåt om jag fick dig att tro att jag var dödligt kär i dig, så var det inte. Mådde bara otroligt bra i din närhet och tyckte det var roligt att umgås med dig. Jag ångrar inte en dag.
Nä, idag verkar bli en skitdag.. Orkar inte göra något åt saken just nu.
Börjar bli lite orolig för mig själv, varför jag beter mig och känner mig såhär. Jag mår inte bättre av att gå och tänka på det hela tiden men det är så jävla svårt att koppla bort. Klumpen i magen vägrar att försvinna den tycks bara bli större. Jag fattar inte att jag gör en så stor grej av det, vi var ju aldrig tillsammans. Han måste verkligen vara speciell när han kan få mig, som aldrig annars trillar dit, att känna som jag gör.
Ärligt talat, man kan inte bli kär efter så kort tid för det finns inte kärlek vid första ögonkastet. Men visst är/var jag förälskad och tycker otroligt mycket om honom. Jag menar, hur ofta är jag glad sju dagar i sträck? När jag fick umgås och prata med honom för han fick mig att må bra och han fick mig att skratta. Min mening var aldrig att skrämmas (om det var det som hände) Jag menade inte att ge värsta kärleksförklaringen och få honom att tro att jag ville ha allt på en gång, jag var nöjd som det var sen hade tiden fått utvisa vad det skulle leda till.. Jag ville bara att han skulle veta att jag tycker om honom. Men det spelar ju ingen roll nu, det är försent. Fick ju en tydlig förklaring hur det ligger till. På ett sätt var det skönt men att verkligen veta gör ändå lite ondare.. Är det dags att börja resa sig igen? Jag får se när jag orkar..
Jag har blivit knäpp och jag har flippat ur, mer än en gång. Men så blir jag när jag tycker mycket om någon. Jag är en väldigt stormig människa men blir jag då svår att ta till sig? Hur som helst ber jag om ursäkt för allt det dumma jag har sagt och gjort, jag måste sluta handla först och tänka sen.. Och förlåt om jag fick dig att tro att jag var dödligt kär i dig, så var det inte. Mådde bara otroligt bra i din närhet och tyckte det var roligt att umgås med dig. Jag ångrar inte en dag.
Nä, idag verkar bli en skitdag.. Orkar inte göra något åt saken just nu.
Kommentarer
Trackback
