Maria

Trist att inte kunna sova när jag vet att jag ska upp 05.50 imorgon/idag..
Slutet på emveckan närmar sig och det har gått oväntat lätt. Mycket har hänt sen sist, dock ingenting som är värt att uppdateras, men skriver några rader det till trots ;)
Har ÄNTLIGEN fått börja rida Calle igen efter 3 veckors konvalecens, det märks på mig att jag inte motionerat så bra under sjukdomstiden :P Han känns fräsch och pigg så förhoppningsvis håller han nu och undviker i att trampa på sig själv i fortsättningen. Han har visserligen fortfarande ett fult sår men det blir bättre för varje dag och någongång måste det ju försvinna.

Många funderingar inför sommaren har också fastnat i hjärnan, sånt jag verkligen har försökt undvika. Men, som allt annat måste jag ta itu med det snarast möjligt. Vad ska jag göra med min pärla? Jag vet ju, VET ju att jag varken kan eller vill eller har tid att ta honom tillbaka ändå är det så fruktansvärt svårt att göra slag i saken. Han är ju min. Han har ju varit min bästis i så många år och bara funnits där lika länge. Mitt lilla hjärta.. Det gör ont i mig varje gång jag tänker tanken men samtidigt kan inte jag ge honom ett värdigt liv där han kan trivas och må bra så länge jag bor här. Nästa vecka får jag ta tag i det och prata med de som har honom nu och HOPPAS att de vill ha honom till den dagen han slutar andas vilket föroppningsvis är om många långa år..

På tal om det har det hänt mindre roliga saker i mina bekantskapskretsar. När jag läste vad hon skrivit fick jag tårar i ögonen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är, hur det känns och hur man mår. Jag bävar inför den dag jag tvingas uppleva det men hoppas att det dröjer många fler år innan något sådant händer. Hur känns det egentligen att förlora något som betyder så mycket? Jag vill inte ens veta.. Sovgott i Nangijala där du slipper all smärta..

Min lilla puppy växer och blir större för varje dag, nästa helg ska han få åka på sin första utställning så till veckan blir det koppelträning och uppställning så att han sköter sig! Jag tror stenhårt på att han är den vackraste hunden i världen :) åtminstone i mina ögon.

Som synes går all min tid för tillfället åt till jobb och husdjur. Dock inget som stör mig då jag trivs som fisken i vattnet. Jag mår bra när jag får stimuleras och göra sånt jag tycker om. Jobbet går ovanligt lätt just nu och skiftet fungerar superbra. Glad gubber för det. Som tidigare nämnt är Calle på bättringsvägen och till veckan hoppas jag få börja jobba honom på allvar igen. Inga fler bakslag nu, tack.. Elliot mår gott om än äter lite dåligt, men det löser jag genom matning :P Han tycks då vara glad och lycklig. Till veckan får jag förhoppningsvis träffa Tralle igen efter många långa månader av saknad om nu inget oförutsett händer. Det hoppas vi inte, nej. Han har väl fallit ur och ser ut som en gammal farbror men så länge han mår bra och ser glad ut så struntar jag i det, han är värd ett liv som halvpansionär :)

Mycket mer vet jag inte om jag orkar skriva. Ska försöka sussa nu så jag orkar med sista skiftet imorgon för sen är jag LEDIG ! Just nu mår jag bra.

De här är för mig lika viktigt som luften jag andas, mina prinsar.