Maria

ingenting är värt det, hur mycket jag än vill.

nu går jag o emelie o sover. ses imorgon..

Det slog mig just att det inte är så länge kvar till jul. Det är nästan skrämmande hur fort tiden går. Hur fort saker och ting kan ändras, från det ena till det andra. Och det är skrämmande hur man kan känna så olika från en dag till en annan.

Sitter, för en gångs skull, ensam och tittar en film i min lya (händer inte så ofta numera att jag är här) På ett sätt är det skönt, att vara ensam. Men samtidigt är det, just, så ensamt. Den senaste tiden har jag verkligen avskytt ensamheten och allt vad den innebär medan jag tidigare kunde sitta ensam mest hela tiden. Tack vare sånt som händer lär man sig att uppskatta små saker och genomgå förändringar.

Jag är långt ifrån samma människa jag var för några år sedan, jag är inte ens säker på att jag är samma människa som jag var för bara några månader sen. Det är verkligen så, att med tiden förändras man. På gott och ont.

Jag vet att jag har massor med fel och brister, precis som de flesta (alla?) men jag försöker varenda dag att ändra och förbättra mig. Till viss del förstås. För, trots allt, är jag bara jag och det vill jag inte radera ut :)

Jag tror inte på att det finns några dåliga männsikor, bara människor som känner sig själv dåligt. And that's a big difference.

Bara en sak till; Varför har filmer alltid lyckliga slut? Så är det faktiskt inte alltid på riktigt..

vet nästan inte vad det är för dag numera men efter mycket övervägande kom jag fram till att det är tisdag, haha. inget speciellt har hänt så allt är som vanligt. det enda jag har hunnit/orkat med är en promenad, filmtittning eftersom jag lyckades somna igår o så har jag varit hos hästen. 

hämtat en ny telefon idag, det blev en SE så nu måste jag flytta alla mina filer från den gamla till datorn. tycks vara mitt största problem för tillfället vilket måste innebära att jag lever ett ganska händelselöst liv! är i alla fall glad att det inte är värre :P 

insåg med ens att det här nog blir ett av mina tråkigaste inlägg ever men jag har inget bättre för mig så det får gå. ska kanske ta och läsa handboken till kameran istället för att skriva blogg! dessutom hade det inte skadat med en dusch, är inte så clean. 

återkommer när jag har något vettigt att skriva istället. 

tjing!

en sån blev det i alla fall :P

klockan är mycket, egentligen för mycket men vad gör man när sömnen inte vill infinna sig? jo, man sätter sig vid datorn och skriver ett blogginlägg.

det är terapi. för kroppen och själen och man mår bra av att skriva av sig. det är något nytt jag lärt mig. och just det är vad som är så jäkla bra, man lär sig nya saker hela tiden. man kommer dö ofullständig och med vetskapen om att man aldrig kunde eller visste allt men det är också vad som är tjusningen med att leva. tänk att få vakna upp varenda morgon och undra vad dagen har att erbjuda och om man kommer lära sig något man inte redan kan. eller vet. för så är det, varje dag har något nytt att komma med.

väntat eller oväntat, det spelar egentligen ingen roll för i alla fall jag gläds åt att vara som jag är och lära av mina misstag. det har hänt, flera gånger, att jag gjort om dem men för varje gång blir jag lite klokare och en vacker dag kommer jag nog inse att that's it. jag gör inte om det igen?! det är nog så :) 

jag mår bra när jag får skriva, om vad som helst, vilken tid på dygnet som helst. det kan vara något helt ovesäntligt och saker som absolut ingen förstår men så länge jag förstår mig själv och det jag gör så spelar det ingen roll. har fått höra, flera gånger, att jag är en svår människa men vad vore världen utan dom? det är mycket möjligt att jag ibland är lite för tvär och lite för tjurig och lite för mycket, och till viss del försöker jag få bort det men skulle jag ändra mig så radikalt att ingenting fanns kvar så skulle det ju inte längre vara jag. jag är den jag är och det får man acceptera, vill man inte det så finns det inte mycket att göra. 

har i alla fall kommit till insikt. för faktiskt så finns det dom som uppskattar mig, precis som jag är, precis som jag beter mig. och dom har fått mig att förstå det jag inte ens själv förstått förut, att jag är bra. att jag ska fortsätta vara just jag. ett plus i kanten till mina fina. 

dags att borsta gaddarna och hoppa i säng, tidig morgon imorgon. 

sovgott. 

en helt vanlig dag..

jag måste vara världshistoriens sämsta på att använda stora bokstäver i början av en mening. o nu tänker jag att om det var det vettigaste jag kunde komma på så kan jag lika gärna låta bli att skriva i bloggen idag. men för er som är intresserade så kan jag ju faktiskt även berätta om min ganka händelselösa dag, pfft.

låg i sängen o drog mig ovanligt länge, börjar bli en latgris. fy för mig. tog en prom med två stökiga hundar, vädret var det i alla fall inget fel på. sjukt härligt att bara promenera vid sandviken, är riktigt fint där när det vill sig. blev en sväng ut till aitik med diverse fordon. o sen bara hem igen. var så illa tvungen att åka o göra hästen också, känner mig aningen less men så länge han står där måste han ju få ompyssling :P sen har jag bara sällskapat resten av dan/kvällen.

vi tänkte att vi skulle hyra en äcklig film o bli lite rädda men den var bara en besvikelse. skräckisar är inge bra helt enkelt! kom just hem från ida o har bäddat ner mig. pratat o svamlat o bara varit :) ni är bra o ni förgyller mina dagar. tack o bock!

min nacke bråkar med mig just nu, tror jag har sovit konstigt.. och min armbåge mår inge bra alls, börjar känna mig som värsta klenisen. tänkte försöka kliva upp tidigt imorgon och få ordning på mitt bombnedslag till lägenhet, får se vart diciplinen håller hus när det väl kommer till kritan..

ska väl göra ett försök att sova nu även fast ögonen är helt stirriga. fattar inte varför jag behöver så lite sömn när alla andra sover som tokar. vi pratade om det idag och diverse andra beroenden, det vi kom fram till var att jag o empis eventuellt skulle söka nån slags vård, haha. nå tror jag vi klarar oss :)

lugnet har lagt sig och det är helt rofyllt på storgatan 3a nu, bortsett från att nån jävel vandaliserar bilarna på parkeringen. men det har jag en idé hur vi ska lösa, den som lever får se..

dags att äntra kudden i alla fall och få ordning på mina nack och armbågsbesvär, resten av kroppen mår ju okej i alla fall. ingen sovmusik idag tror jag, kanske sover lite bättre då :)

sweet dreams människor!