Maria

Tomma ord är inte tillräckligt. Och när inte heller jag räcker till, var hittar man lågan då? Det är något som ligger och trycker och det driver mig till vansinne. Vart tog all min fightingspirit vägen? Vart är jag?

Lite senare kanske men inte nu. Jag måste ha gått vilse någonstans efter vägen. Eller så kanske jag bara valde fel. Dom säger; Innan det är försent men när är försent? Vem är jag att veta, jag tappar ju till och med bort mig själv. Då undrar jag, kan man ha ansvar för något då? Jag tvivlar..

Dom säger att man måste våga för att vinna men jag känner mig som en förlorare, är jag för feg då? Jag är på gränsen att ge upp. Om inte jag har svar på mina frågor vem ska då ha det? Jag är till och med för svår för mig själv att förstå och jag antar att jag då inte kan kräva att andra ska göra det.

Ingenting är omöjligt, bara det att just nu når jag inte fram. Kanske dags att ta på sig highheelsen, sträcka på ryggen och bara vara ärlig. Eller så väntar jag med det, hoppas och tar dagen som den kommer. Igår är historia, imorgon är framtiden. Just nu bara är.

Nej, tomma ord är inte tillräckligt. Så säg ingenting du inte menar. För tomma ord kan göra ont. Reminder.