Maria

Jag vill vara ensam ändå har jag aldrig känt mig mer ensam i hela mitt liv. Vad har man då för problem? Varit på två långa promenader idag, det var så härligt att bara gå. Utan att tänka och utan att behöva fundera, att bara vara. Skrutten är ganska slut nu och har gått och lagt sig. Själv sitter jag, denna fredagkväll och tittar teve och försöker klura ut hur jag egentligen tänker och agerar. Men det är jag i ett nötskal, helt hopplös ibland. jag känner mig själv mer än jag någonsin har gjort men just nu är jag fullständigt förvirrad ändå. Jag kan vara så galet svår att förstå att jag ibland inte ens gör det själv.

Och jag har börjat tappa tron, på det här samhället och på de flesta som bor här. I vilket fall som helst måste jag bita ihop för så länge jag är kvar måste jag överleva. På ett eller annat sätt. Det löser sig, det gör det alltid. Jag vet ju. Idag var bara ännu en hopplös dag i mina ögon. Som många dagar kan vara, det blir bättre. Vissa dagar trivs jag ju ändå så otroligt bra. Synd att de har blivit lite få på sistone. Jag kan i alla fall skatta mig lycklig som har mina pärlor som lyser upp min tråkiga vardag för de får mig verkligen att le. Hur nere jag än är, en blick på dem och jag blir alldeles varm inombords. Ja, jag kan skatta mig lycklig som har dem. Alla har inte samma tur. Så, egentligen. Jag är nog inte född med otur, jag gör bara fel ibland. Ofta. Trots allt är jag en överlevare, ställer mig alltid upp efter ett nederlag. Sån är jag.

Imorgon ska jag ha lite kvalitetstid med mina troll och med mor och far. Men nu ska jag bara lägga mig i soffan, titta lite teve och strunta i att svara i telefon ifall någon ringer. För nu behöver jag, trots att jag känner mig ensam, lite egen tid. För mig själv bara..

Godnatt.