Maria

Har tillbringat helgen i stugan i Piteå och jag måste påpeka att jag aldrig mår så bra som när jag är där. När jag får vara där trivs jag som bäst. Det enda som saknades var C. Han fick stanna hemma då drivorna uppnådde en hög nivå. Om jag hade haft möjligheten skulle jag koppla släpet på bilen, packa in hästen och åka ner för att stanna. Utan jobb är det dessvärre ganska omöjligt. Fast egentligen, vad gör det för skillnad om jag sitter arbetslös där eller här? Det tåls att fundera över..

Den som myntade uttrycket "borta bra men hemma bäst"  hade tyvärr fel, i min värld är det snarare "hemma okej, borta underbart". Helgens utflykt gav mig många funderingar. Vad är det egentligen som håller mig kvar här? Visst, jag har mina fina stjärnor, min outstanding familj och ett hem men vem säger att man för det måste sitta fast på ett ställe man inte ens trivs på? Allt det där finns ju kvar, telefonen är en superb uppfinning och datorn hänger med. Jag har på allvar börjat fundera på att bara ge mig av. Börja om på nytt.

Alla är värda en ny chans. Göra om, göra rätt. Mitt problem är att jag gång på gång sviker mig själv och genom det också sviker andra. De enda jag inte sätter i andra facket är mina pärlor, det kan jag inte göra. För det första är de oförmögna att ta hand om sig själva och för det andra är det de som får mig att fortsätta leva. Dag efter dag. Jag behöver något nytt, något oväntat. Något jag aldrig vågat prova. Jag blir så arg på mig själv när jag alltid är så feg. Istället för att beklaga mig kan jag faktiskt göra något åt saken. 

Jag var och hälsade på min vackra vita idag innan vi åkte hem och för en gångs skull kände jag att jag gjort något bra. Han såg ut att må väl och att släppa taget var rätt beslut. Det är en av få saker jag vågat. Av det lärde jag mig att när det inte kommer tårar har man gjort vad som var meningen. Det var första gången hjärtat inte brast. 

Med C är det lite annorlunda, det är meningen att vi ska vara för jag kan inte tänka mig ett liv utan honom trots att jag får offra mycket tid och inte alltid kunna göra det mina vänner gör. Det är ett annat val jag aldrig ångrat. Vi hör ihop och om folk inte kan förstå det så förstår de inget alls. Han är det bästa som hänt mig, no matter what. Vart jag går följer han. Allting har sitt pris och på grund av det kommer jag inte kunna förverkliga alla mina drömmar men det spelar ingen roll. Han var en av drömmarna, en av de viktigaste.

Livet är som ett pussel och den sista biten faller inte på plats förrän man trillar av pinnen. Mitt pussel kommer vara gigantiskt när det väl är färdiglagt för från och med nu ska jag göra det jag vill, det jag känner för. Det är massor. När jag blir gammal ska jag kunna se tillbaka på ett liv fullt med äventyr och minnen. Jag ska börja våga. Förändringar ska inte längre få skrämma mig.

Nu ska jag krypa ner i soffan och slå på seven pounds och bara vara. Imorgon ska jag göra viktiga ärenden som rör min framtid, den som inte längre ska få mig oroad och rädd. Jag gjorde inte tatueringen på min arm bara för att. Live today like there was no tomorrow.

Godnatt!