It's cold..
..Och kylan vill inte ge med sig! Fast så länge solen lyser går det an att vara ute.
Har inte uppdaterat på några dagar såg jag just, dels har jag inte haft tid och dels har jag inte haft så mycket lust heller. Har inte hänt så jättemycket ändå, allt är som vanligt :)
Igår packade vi in C i transporten och rullade mot Boden, riktigt mysigt med -30 grader. Var lite rädd att hästen skulle frysa ihjäl innan vi var framme men han höll sig varm genom diverse påhitt. Han har aldrig stått så dåligt förr men antar att det berodde på kylan.. Väl framme kunde jag konstatera att var han inte skadad när vi for så var han åtminstone det när vi kom fram. En sko hade rykt och han hade trampsår på båda bakfötterna. Tur de hade en hovis där som kunde slå tillbaka dojjan. Hur som helst, han visade ingen hälta vilket var väntat eftersom jag själv inte sett/känt någon på hela tiden bulan har varit där men ultraljudet resulterade i senskada, tjohej! De försökte muntra upp mig med att säga att det är ovanligt att hästen inte haltar och om de ska skada någon sena så är det den han hade skadat. Nåja, det är bara att bita i det sura äpplet. Återigen börjar denna tråkiga konvalecenstid, skritt minst en månad till sen kan jag börja småjogga honom lite. Väntar bara på att han ska explodera av tristess nu..
Vi tog oss i alla fall hem oskadda, han stod bättre också. Hemma var det bara att anordna en ny, lite mindre hage då han har extrema svårigheter att hålla sig lugn och sansad :P Till helgen får han en jättehöboll också så han ska ha något att göra.. Stackarn, han som verkligen hatar att inte göra något. I och för sig får han skylla sig själv lite, det är ju han som har fixat till benet. Men då han är min hjärtevän får jag lite dåligt samvete.
Idag har jag vara varit på promenad med hundarna till stallet en sväng och så har jag suttit här på firman i brist på annat att göra. Ska strax börja promenera hemåt med Elliot och hitta på något roligt att göra, kanske ids ta mig ork att fara och simma idag? Den som lever får se.
Nu; Promenad medan solen visar sig.
Har inte uppdaterat på några dagar såg jag just, dels har jag inte haft tid och dels har jag inte haft så mycket lust heller. Har inte hänt så jättemycket ändå, allt är som vanligt :)
Igår packade vi in C i transporten och rullade mot Boden, riktigt mysigt med -30 grader. Var lite rädd att hästen skulle frysa ihjäl innan vi var framme men han höll sig varm genom diverse påhitt. Han har aldrig stått så dåligt förr men antar att det berodde på kylan.. Väl framme kunde jag konstatera att var han inte skadad när vi for så var han åtminstone det när vi kom fram. En sko hade rykt och han hade trampsår på båda bakfötterna. Tur de hade en hovis där som kunde slå tillbaka dojjan. Hur som helst, han visade ingen hälta vilket var väntat eftersom jag själv inte sett/känt någon på hela tiden bulan har varit där men ultraljudet resulterade i senskada, tjohej! De försökte muntra upp mig med att säga att det är ovanligt att hästen inte haltar och om de ska skada någon sena så är det den han hade skadat. Nåja, det är bara att bita i det sura äpplet. Återigen börjar denna tråkiga konvalecenstid, skritt minst en månad till sen kan jag börja småjogga honom lite. Väntar bara på att han ska explodera av tristess nu..
Vi tog oss i alla fall hem oskadda, han stod bättre också. Hemma var det bara att anordna en ny, lite mindre hage då han har extrema svårigheter att hålla sig lugn och sansad :P Till helgen får han en jättehöboll också så han ska ha något att göra.. Stackarn, han som verkligen hatar att inte göra något. I och för sig får han skylla sig själv lite, det är ju han som har fixat till benet. Men då han är min hjärtevän får jag lite dåligt samvete.
Idag har jag vara varit på promenad med hundarna till stallet en sväng och så har jag suttit här på firman i brist på annat att göra. Ska strax börja promenera hemåt med Elliot och hitta på något roligt att göra, kanske ids ta mig ork att fara och simma idag? Den som lever får se.
Nu; Promenad medan solen visar sig.
Kommentarer
Trackback