En helg i lugnets tecken..
Helgen är över och förbi och aldrig någonsin har jag har gjort så lite på två dagar. Klivit upp först när det har hunnit mörkna och varit trött och seg mest hela tiden. Har klagat över huvudvärk hela helgen men det är inte så konstigt egentligen med tanke på att jag sett säkert tio filmer. Det kommer sluta med att mina ögon blir fyrkantiga! Har suttit och funderat vad man egentligen gör en helg när man inte går ut och svirar och slutligen kom jag fram till att man gör ingenting. Sitter i soffan och degar.
Varenda kväll har telefonen gått varm och alla som varit ut har ringt och ringt. Men som den ensamvarg jag fortfarande är så har jag helt enkelt låtit bli att svara. Sorry alla men den här helgen har jag behövt lugnet och mig själv bara. På ett sätt har det ändå varit skönt att inte göra något. Elliot har varit med Mami o Papi i Piteå så jag har inte ens varit ute och promenerat, tror mitt knä har uppskattat det. Det enda jag faktiskt har gjort är att ta hand om Calle. Så helt lat har jag inte varit. I lördags kände jag för första gången på länge att det var roligt igen, det är så skönt att ha fått avlastning så suget kanske kommer tillbaka.
Sitter på firman nu och hjälper pappa med lite skitgöra, det är så roligt att göra det :P Eller så inte men bättre än att bara ligga i sängen och göra absolut inget. Jag behöver ett jobb! Min mamma tyckte jag kunde börja plugga när saker och ting är som det är men hur kul är det när man inte tycker någonting är roligt? Det får vänta, tills jag dör typ.
Nu ska jag gå och göra lite nytta, har ändå inget vettigt att skriva. Fan vad tråkigt inlägg det här blev.
På återseende.
Varenda kväll har telefonen gått varm och alla som varit ut har ringt och ringt. Men som den ensamvarg jag fortfarande är så har jag helt enkelt låtit bli att svara. Sorry alla men den här helgen har jag behövt lugnet och mig själv bara. På ett sätt har det ändå varit skönt att inte göra något. Elliot har varit med Mami o Papi i Piteå så jag har inte ens varit ute och promenerat, tror mitt knä har uppskattat det. Det enda jag faktiskt har gjort är att ta hand om Calle. Så helt lat har jag inte varit. I lördags kände jag för första gången på länge att det var roligt igen, det är så skönt att ha fått avlastning så suget kanske kommer tillbaka.
Sitter på firman nu och hjälper pappa med lite skitgöra, det är så roligt att göra det :P Eller så inte men bättre än att bara ligga i sängen och göra absolut inget. Jag behöver ett jobb! Min mamma tyckte jag kunde börja plugga när saker och ting är som det är men hur kul är det när man inte tycker någonting är roligt? Det får vänta, tills jag dör typ.
Nu ska jag gå och göra lite nytta, har ändå inget vettigt att skriva. Fan vad tråkigt inlägg det här blev.
På återseende.
Kommentarer
Trackback