Maria

En vecka fullspäckad med jobb är över. Det är skönt att veta att man har att göra men det innebär också att jag får lägga annat åt sidan. Lillskrutten går det ingen nöd på, han stormtrivs när han får vara hos M&P under mina jobbveckor men C har det lite värre. Jag mår dåligt varenda gång jag åker till honom med vetskapen han orken helt enkelt inte räcker till att ta ut honom på en tur och låta honom busa. 12 timmars jobb varje dag tar faktiskt knäcken på en. Har blåst på i 12 timmar inatt och nu är jag verkligen utvilad, så idag ska jag ta mig ordentligt med tid och bara vara med honom. Vädret är inte det allra bästa men bara snön håller sig borta är jag nöjd. 

Har många funderingar och tankar, när jag vet att han inte mår bra av att ha det som det är nu måste jag komma på en lösning. Ska jag göra ett försök attt låna ut honom till någon som faktiskt har tid eller ska jag fortsätta som det är nu? Jag är bara så rädd att det ska bli fel och att jag kommer ångra mig. Till sommaren får han i alla fall  bli kvar och i Piteå ska han få vara för där trivs han som fisken i vattnet och när han mår bra så mår jag bra. Ska till och med ta mig tid att åka ner med honom nästa ledigvecka och njuta av kusten. 

Det är helt sjukt vad åren går, det är ett år sedan jag sålde T men känns nästan som igår. C har jag haft i 7 år och därav blir det lite jobbigare att eventuellt sätta ut honom på foder, han har ju liksom alltid funnits där. Tiden får utvisa vad som händer..

Annars leker livet, för en vecka sen kom ett litet underverk till världen och sötare bebis har jag aldrig sett. Förmodligen för att det är min syster som har uträttat det och faktiskt gjort mig till moster :)  Måste förbi på stan och inhandla något häftigt till lillen utan namn, sen blir det besök ute i byn.

Ska återta mina funeringar nu och försöka komma fram till något vettigt. På återseende. 

En strålande fin dag fick jag vakna upp till idag. Känner på mig att den blir bra. Just ringt och väckt hjärtat och bara hon tar sig i kragen och kliver upp så ska vi hitta på nåt skoj :) Hunnit vara på en morgonpromenad med skrutten till stallet och gjort klart en del där.

Tänker inte sitta bort denna soliga dag här i alla fall, på återseende.

Bloggen får inte mycket av min tid now a days men det känns lite som om det kvittar. Saker och ting är precis som alltid, det går upp och ner mest hela tiden. Det blir aldrig som man tänkt sig..

Jag är i alla fall glad att jag har mina stjärnor, de som lyssnar på mina problem och min idéer och bara står ut. För trots att jag försöker och så gärna vill så kan man inte alltid klara sig på egen hand. Och när inte saker går som man vill så finns de.

Det finns så mycket jag hade kunna skriva ner, få ur mig men tycker inte det är passande för tillfället. Men visst är jag besviken.. Kanske dags att ta nya tag, börja om? Igen? Den här gången tänker jag inte falla, inte en meter. Trodde dock att det var annorlunda.  Det är utav misstagen man lär och trots att man mår dåligt en tid så blir det bättre. Jag är glad att jag har den erfarenheten med mig den här gången.

Ta dagen som den kommer och lev varje dag som om det vore den sista.